Idag var det återigen dags att ta Katla en sväng till veterinären. Leguaner är känsliga djur, så det har varit några svängar över åren. (Det är verkligen en bra ide med försäkring.) Hon har varit rätt dålig i magen på sistone och i helgen var hon seriöst grinig. Hon, som brukar vara världens gulligaste, gjorde utfall mot oss efter att hon hade ätit, så vi gissade att hon hade ont i magen och bokade en tid hos veterinären. Redan igår kväll verkade hon bli på bättre humör däremot, och idag var hon ungefär som vanligt. Vi åkte in ändå eftersom hon fortfarande är dålig i magen, men det känns som att hon är på bättringsvägen.

Bilresan var i alla fall uppskattad! Hon gillar att åka bil, och ligger gärna vid vindrutan och tittar ut. (Det var husse som körde och jag som passade henne så hon inte klättrade över på ratten eller något annat fiffigt.)

Hon var rätt snäll hos veterinären, även om hon inte direkt uppskattade att ge blod. Jag höll henne inlindad i en filt, husse höll i hennes svansrot och veterinären tog provet. Eftersom hon spände alla muskler i svansen och klämde åt sina blodkärl gick det tog ett bra tag att få de där dropparna blod som behövdes. Nu väntar vi bara på provsvaren, men det känns ändå som att hon mår rätt bra nu. Hon var i alla fall pigg nog att kuta nerför en slänt och kasta sig i en bäck med husse i släptåg när vi rastade henne lite medan vi väntade på direktregleringen med Agria. Det var bara att gå in på kliniken igen och be om ett nytt plåster eftersom hon hade badat med det hon hade. 🙂

Efter alla äventyr var hon däremot rätt trött och ville sitta och gosa med mig lite i väntrummet. Och när vi kom hem var hon så här trött…

Men det var ändå mysigt att bli klappad…

Så det känns som att hon är ganska mycket som vanligt igen! Ingen jättegrinig, dominant ödla som kastar sig mot en från hyllan längre. 🙂 Stackars liten, hon måste ha haft väldigt ont i magen för att vara så grinig.