Minnesnaglar för Katla

Under några dagar efter att Katla dog orkade jag inte måla naglarna alls, men i torsdags skulle jag på Daisy Beauty Awards, och då kan man ju inte vara naken. Min ursprungsplan med guldglittriga naglar kändes ändå fel, så det fick bli en svart sorgemanikyr, med lite glitter eftersom det ändå var gala.
Alla naglar grundades med två lager av det svarta krämlacket Blacky O från Sally Hansen. De små Katlaödlorna gjorde jag med min silikonmatta och nagelvinyler från What’s Up Nails. I basen hade jag OPI I’m Sooo Swamped! och på det svampade jag lite Pahlish Rebel Rebel för att få lite bling. Jag lackade lite ofärgat lack över för att få dekalen att hålla ihop, men tyvärr blev det lite bubblor under den när jag fäste den på det fuktiga svarta lacket.
Tummar, pekfingrar och lillfingrar fick också ett lager av Darling Diva Mach 1, från den klassiska Muscle Car-kollektionen. Det har en svart jellybas och prismatiskt svart glitter. Väldigt fint och glittrigt, men krävde två lager överlack för att jämna ut sig.
Den här manikyren kändes helt rätt. Jag ville göra något för att hedra min fina lilla Katla innan jag återgår till vanliga lack. Fast några glada vårlack känner jag inte riktigt för än, det är fortfarande tungt även om den första chocken har lagt sig, så det kanske blir lite av mina gamla trygga murriga lack som jag alltid trivs i den närmaste tiden.

In English: I didn’t have any energy to do my nails at all during the first days after Katlas’ death, but I went to the Daisy Beauty Awards on Thursdag, and I couldn’t really go naked to it. My original plan to do a gold glitter nail felt wrong, though, so I did a black mourning manicure with a touch of glitter on account of the gala.
I started with two coats of the black creme Blacky O from Sally Hansen on all nails. I made the small Katla lizards using my silicone mat and nail vinyls from What’s Up Nails. The base was OPI I’m Sooo Swamped! and on it I sponged a little Pahlish Rebel Rebel to bling it up a little. I added some clear polish to get the decal to keep together, but unfortunately that made the polish underneath it bubble a little.
Thumbs, pointers and little fingers also got a coat of Darling Diva Mach 1, from the classic Muscle Car collection. It has a black jelly base with prismatic black glitter. Very nice and glittery, but it took two layers of top coat to even it out.
This manicure felt very right. I wanted to do something to honor my darling little Katla before going back to regular polishes. However, I am not really in the mood for bright spring colours right now, so I’ll probably stick to my comfortable murky colours for a while.

 

 

 

 

Annonser

Dollish Polish My Whole Life is a Dark Room

Det blir inga alla hjärtans dag-naglar för mig i år. Ärligt talat har jag inte ens orkat bry mig om att måla naglarna alls sedan Katla dog. Jag är bara så fruktansvärt ledsen och orkar bara nätt och jämt ta mig igenom dagarna på jobbet. Jag saknar henne så vansinnigt mycket, och det blir inte bättre av att jag inte vet om vi någonsin kan hitta en så fin leguan igen. Leguaner är ju inte vanliga djur, och det är inte alla som blir särskilt tama. Och Katla var ovanligt tam och gullig. Vi fick ju ha henne väldigt länge, och det är jag förstås glad över, men det är så tomt utan henne…
Så jag är inte särskilt romatiskt lagt för tillfället, men tänkte att jag väl kan få ihop ett inlägg ändå. (Om än ett deppigt sådant.) När jag tog en titt i mitt arkiv så hittade jag det här gamla utkastet från mars 2016 med ett lack med ett namn som passar bra just nu. Det är från Dollish Polish‘s Beetlejuicekollektion, som nog tyvärr är ganska svår att få tag i längre. Lacket är ett mörkt lila jelly med olikformade glitter i purpur, violett och indigo, mikroflakes i silverholo och multikromatiska flakies i purpur och violett. Jag bar två lager och det var ganska tjockt och kladdigt att applicera. Det är ett fint lack, men inte unikt och jag blev inte kär i det.
Det är dekorerat med vattendekaler från Adnails och strass från numera nedlagda Edgy Polish.

in English: There will be no Valentine’s Day nails from me this year. To be honest, I haven’t even had the energy to paint my nails at all since Katla died. I am just so terribly sad and am just getting through the days at work. I miss her so much, and it is not getting better by the knowledge that I might never find such a wonderful iguana again. Iguanas are quite rare pets, and not all of them are possible to tame. Katla was unusually tame and sweet. We got to have her for a very long time, and of course I am grateful for that, but it is so empty without her…
So I am not very romantically inclined at the moment, but I thought I should try to get a post together anyways. (If a depressive one.) When I took a look in my archive I found this old draft from March 2016 with a polish whose name really matches my current mood. It is from the Dollish Polish Beetlejuice collect, that unfortunately is probably quite hard to find anymore. The polish is a
”deep royal purple jelly, packed with varying sized metallic glitters in shades of purple, violet and indigo, with silver holo micro flakes, and purple & violet ultra chrome flakies.” to quote the web site. I wore two thick and goopy coats. It is a pretty polish, but not terribly unique and I didn’t fall in love with it.
I decorated it with water decals from Adnails and rhinestones from Edgy Polish (that unfortunately has closed down since).


 

 

 

 

 

Ingen drake längre…

I natt dog Katla. Vi tyckte ju att hon hade blivit bättre, men tydligen klarade inte hennes kropp av mer. Hon var ju väldigt gammal, 16,5 år, och vi gissar att hennes organ helt enkelt gav upp.
Det var i alla fall en väldigt lugn död. Hon var lite orolig på kvällen när vi gick och la oss, och kavade runt en del på sin hylla, så pass att hon t o m dråsade av den och halkade en bit nerför sin ramp. Det i sig är inte så ovanligt, men tillräckligt för att jag tittade till henne när jag var uppe för att gå på toa i sextiden. Då hade hon gått ut ur terrariet och låg på golvet i vardagsrummet. Hon har aldrig någonsin gått ut ur terrariet på natten, men jag tror att hon ville gå till oss eftersom hon kände att hon inte hade långt kvar. Eftersom hon var kall så tog jag i alla fall upp henne och bar henne till sängen och la henne under mitt täcke mellan mig och min man. Hon makade sig till rätta, och vi somnade om tillsammans. På morgonen vaknade jag vid 9.30 och då var hon död. Hon låg under täcket, nära mellan mig och min man, med huvudet på min kudde. Det var en chock att vakna och hitta henne död. Vi trodde ju att hon var på bättringsvägen, men åldern tog väl ut sin rätt.
Vi är jätteledsna nu och fortfarande ganska chockade över att förlora henne så abrupt. Hon var en mycket speciell liten ödla med massor av personlighet, och det känns väldigt osannolikt att vi någonsin kommer att hitta en lika mysig och charmig ödlekompis. Det är en liten tröst att hon fick bli så gammal och att hon fick dö en så stillsam död, liggande i sängen (som ju var hennes favoritplats) mellan oss. Jag tror inte att hon hade ont eller mådde dåligt på något sätt, och jag hoppas att hon kände sig trygg och älskad. Men vi saknar henne enormt mycket…

Katla i badet

In English: Katla died last night. We thought she was getting better, but it seems that her body just gave up. She was very old, 16,5 years, and we guess that her organs stopped working.
It was a very peaceful death. She was a bit restless when we went to bed and moved around on her shelf, enough to make her fall off it and slip down her ramp a bit. That was actually not that unusual, but enough to make me check on her when I went up to go to the bathroom around 6am. I found her on the floor by her terrarium, and that was very strange. She had never left her terrarium at night before that, but I think that she felt that she didn’t have long and wanted to go to us. Since she was cold, I brought her back to bed and put her under my duvet between me and my husband. She made herself comfortable, and we both went back to sleep. When I woke up around 9.30 she was dead. She lay between me and my husband, close to us both, with her head on my pillow. It was a chock to wake up to find her dead. We thought she was getting better, but I guess her age finally caught up with her.
We are very sad now and still quite shocked to lose her so abruptly. She was a very special little lizard with lots of personality, and it feels unlikely that we will ever find another lizard friend that is as charming and sweet. It is a comfort that she became so old and that she got to die such a peaceful death, lying in our bed (which was her favourite place) between us. I don’t think she was in pain or suffered, and I hope she felt safe and loved. But we miss her so terribly…

Glam Polish Never Trust The Living

För tillfället är jag lite trött på mainstreamlack och dras till alla mina otestade indielack. För ett par veckor sedan var det debut för Glam Polish på mina naglar, närmare bestämt Never Trust The Living från Beetlejuice-kollektionen. Det är gjort i begränsad upplaga, så om ni blir sugna bör ni passa på medan det fortfarande går att köpa.
Det här är ett sånt där lack som påminner mig om varför indielack ändå generellt sett är roligare än mainstreamlack. Det är fantastiskt fint. Grunden är ett duokromt lack som skiftar mellan grönt och brunlila, och som grädde på moset är det ett fint holoskimmer i det också. Nu var det ju förstås ingen sol att tala om när jag bar det, så ni får använda fantasin för att tänka er hur fint det måste vara i solsken!
Jag har glömt skriva upp hur många lager jag hade, men jag har för mig att det täckte på två lager. Det var trevligt att lacka med i alla fall, så mycket minns jag!
Dekoren är nagellacksdekaler som jag gjorde med vinylmallar från What’s Up Nails och CND Ballroom Baubles, toppat med Gold Diamond Dust Holo Top Coat från F.U.N Lacquer för lite holobling även på hjortarna. Lite pilligt var det allt att få upp dekalerna från silikonmattan, men jag tycker det blev riktigt fint! Och om jag hade använd vinylerna direkt på naglarna hade det garanterat blivit kladdigare…

In English: I am a bit tired of mainstream polishes at the moment, and am finding myself drawn to all my untried indies. A couple of weeks ago, I wore a Glam Polish for the first time – Never Trust The Living from the Beetlejuice collection. It is limited edition, so if you want it you should get it while it is still available.
This polish reminds me of why indies generally are more fun than main stream polishes. It is just really beautiful. The base is duochromatic and shifts between green and a brownish purple, and to top it off it also has a pretty holographic shimmer. Of course, there was no sun when I wore it, so you’ll have to use your imagination to see how beautiful it must be in the sun.
I forgot to note how many coats this is, but I think it is two. The application was nice, though, I remember that much!
The nail art is nail polish decals that I made with my silicone mat and antler nail vinyls from What’s Up Nails and CND Ballroom Baubles, topped with F.U.N Lacquer Gold Diamond Dust Holo Top Coat for some holo bling on the deers. Lifting the decals from the silicone mat was a bit fiddly, but I think it turned out really well!
It would probably have been a lot messier if I had used the nail vinyls directly on my nails.

 

 

 

 

Sjuk Katla

(Summary in English at the end of the post.)

Det var väldigt länge sedan jag skrev om min leguan Katla här på bloggen. Hon är mycket mer vanligt förekommande på Instagram, men det är nog för att hon gör sig bra på kort men oftast inte hittar på så mycket att skriva om. Nu har dock den gamla damen blivit sjuk, så vi har varit hos veterinären och jag tänkte skriva lite om det ifall någon undrar om vad som har hänt.
Att vara leguan i Sverige är inte lätt. De är ju regnskogsdjur, så vintern är seg för dem, liksom för oss. Givetvis har vi en UV-lampa, en värmelampa och en luftfuktare åt Katla, och vi låter ljuset stå på dagtid så hon inte ska behöva sitta i mörkret, men hon blir ändå alltid trött på vintern. Det kan också vara så att hon smittas av min vinterdeppighet eftersom hon ofta reagerar på mitt humör. Ofta äter hon också väldigt dåligt med början under hösten och det brukar inte vända förrän ljuset kommer tillbaka. I år har det varit värre än vanligt, men vi trodde länge att det berodde på att vintern har varit väldig lång och mörk och att hon är så gammal. Hon är 16,5 år nu, och det är mycket för att vara leguan. Det är lite osäkert hur gamla de kan bli. När vi fick henne läste vi både 12 och 15 år, vilket hon ju har passerat, men jag har läst om andra leguaner som blivit 20-22 och t o m 29 år, även om det är ovanligt.
Hon har som sagt ätit väldigt lite och har blivit tunn, men det var först för någon vecka sedan som jag insåg precis hur tunn hon har blivit. Det har gått så långsamt att jag inte märkt det. Som tur är har hon börjat äta lite bättre de senaste veckorna, men hon var så trött att vi ändå var oroliga, så vi åkte till veterinären med henne i förrgår. Vår veterinär är suveräna Marianne Tornvall på Mälarens smådjursklinik. Hon är otroligt bra – mycket kunnig, trevlig och bäst på alla vis! Om ni har reptiler eller fåglar och letar efter en veterinär så kan jag varmt rekommendera henne. Det är ju viktigt att hitta en specialist när man har ett ovanligt djurslag. Veterinärutbildningen kan ju inte hinna täcka alla djurslag som finns, så det ingår inte särskilt mycket om reptiler. Marianne har gått specialistkurser i USA för att vidareutbilda sig. Hon blev f ö utsedd till Årets Veterinär 2014, så det är inte bara vi som tycker att hon är bra!

När vi körde dit låg Katla och sov i mitt knä inlindad i en handduk för att hålla värmen. Hon var så trött och medtagen – och i o f s somnar hon oftast när det är mörkt omkring henne.

Hon var trött även när vi kom fram. Vanligtvis är hon mycket mer upprörd över att vara hos veterinären, så att hon var så pass lugn var inte ett gott tecken. Hon var arg när vi vägde henne och tog blodprov (vilket gjorde mig lite glad, för då visade hon lite vilja i alla fall), men hon var på det stora hela mer medgörlig än hon brukar vara. Hon släppte t o m ifrån sig ett blodprov – annars brukar hon snörpa ihop sina blodådror och vägra att släppa ifrån sig en droppe! Man tar blodprovet i svansen på henne, och ni kan se att hon har ett litet bandage på bilderna nedan.

(En rolig anekdot är att hon en gång smet ifrån oss när vi lät henne gå lite utanför veterinären medan vi väntade på direktregleringen med Agria. Hon sprang ifrån husse och kastade sig i ett dike. Husse fick jaga efter och vi fick tag i en sprattlig, rymningsbenägen ödla. Det var bara att gå tillbaka och be om ett nytt bandage eftersom hon hade badat med det gamla…)

 

Hon hade i alla fall lite krafter, så medan vi väntade på provsvaren fick hon utforska undersökningsrummet lite.


Tyvärr visade det sig att hon har en ordentlig infektion av något slag. Hennes lever- och njurvärden är inte heller särskilt bra, och inte heller blodvärdet (fast det är nog en konsekvens av det andra). Hon har fått antibiotika, och nu ska vi jobba stenhårt med att få i henne så mycket vätska som möjligt för att avlasta njurarna. Förut har vi gett henne vatten med en spruta (utan nål, förstås) in i munnen, men det tycker hon verkligen inte om. Min mamma kom på den briljanta idén att ge henne fruktpuré utspädd med vatten istället. Vi köpte sån där fruktpuré som man ger till barn, och det var en riktig hit! Det är så gott att hon smaskar i sig det med glädje! Jag har också gjort grönsakspuré av hennes vanliga grönsaker för att kunna få i henne mer mat. Hon har visserligen ätit, men vi vill få i henne mer mat, så hon kan gå upp i vikt igen. Och det verkar funka! Jag tror faktiskt att vätskan har spänt ut hennes lilla magsäck, som väl hade krympt av att fasta så länge, och idag har hon ätit massor och varit piggare än på mycket länge! Min man var hemma hos henne på lunchen och då glufsade hon i sig grönsakspuré motsvarande två-tre dagars normal konsumtion. Plus att hon bråkade och trilskades när han skulle ge henne antibiotika! Jag vågar knappt tro att antibiotikan kan ha gett effekt efter bara en dos, men maten har nog definitivt hjälpt mycket. Nu ska vi mata järnet och se till att hon får så bra vård det bara går! Igår var jag så rädd för att vi skulle förlora henne, men nu är hon så förändrad och jag har hopp igen! Så håll tummarna för att antibiotikan hjälper och att hon går upp i vikt och får fart på sina organ igen!

In English: My iguana Katla has not been very well lately. She always gets tired and eats poorly during the winters (Iguanas are not meant to live here – they should be in the rain forest). We have a UV lamp, a heat lamp and a humidifyer for her, but she still gets tired. I think she might also pick up my winter downs, since she tends to mirror my mood. This year has been worse than usual, but the winter has been harsh and she is very old, so we thought that might be the cause. (She is 16,5 years old, which is a lot for an iguana.) However, she did start eating again a couple of weeks back, but was very tired anyways, so we took her to the vet for a checkup. She has lost a lot of weight, but she lost it so slowly that I didn’t notice until about a week ago, and once I saw it, I was shocked.
She was tired and slept in my lap in the car on the way there, wrapped in a towel for warmth. She was tired when we were there as well, and wasn’t nearly as angry as she usually is there. She did protest when we put her on the scales to weigh her, and when they took a blood sample, and I was happy to see her show a little will. She did have the energy to do some exploring of the examination room when we waited for the lab results.
Unfortunately, she isn’t just tired and skinny, but she also has a bad infection of some kind. Her liver and kidney values were also bad, as well as her blood levels (but that is probably caused by the infection and liver and kidney problems). So now she’ll get antibiotics and we will do our best to get fluids into her to decrease the strain on her kidneys. We will of course also try to get as much food into her as we can. Previously, we have given her water with a syringe (without the needle, of course) into her mouth, but she hated that. My mom came up with the brilliant idea to give her fruit puree diluted in water instead, and that worked like a charm! She really likes that and drinks it without major protests. The fluids has also probably stretched her stomach, that must have shrunken by her long fast, because when my husband was at home with her for lunch, she was ravenous and ate a lot! I made some vegetable puree for her yesterday evening (enough for at least 2-3 days, I thougth) and she ate it all! And she protested wildly when my husband gave her the medicine! That made me so incredibly happy to hear! Yesterday, I was really afraid that we were going to lose her, but now there’s hope! So please keep your fingers crossed for her so she can get rid of the infection, get her organs running again and put on some weight! We will do everything in our power to get her well again!

Depend O2 536 with stamped roses

Alla Hjärtans Dag börjar närma sig, och med det alla söta och romantiska manikyrer. Det är ju inte riktigt min grej, så jag blev glad när jag såg att @clairestelle8 på Instagram har en alternativ Alla Hjärtans Dagutmaning där man ska kombinera klassiskt romantiska motiv med murriga eller udda färger. Jag har valt att göra rostemat med orange bakgrund. Bakgrunden är det knalligt orangea Depend O2 536 från Dark Beauty-kollektionen, en kollektion som lite har försvunnit i mängden, men som ändå innehåller en del fina lack. 536 täckte på två lager och var bra att applicera. Jag har fått det som pressprov. Rosorna är från första plattan av tre i ÜberChic Beautys femte samling och jag använde ett svart stämplingslack från Depend.

In English: Valentine’s Day is closing in, and with it all the cute and romantic manicures. Cute and romantic isn’t really my thing, so I was happy to see that @clairestelle8 on Instagram hosts a Twisted Valentine Challenge where you combine traditional romatic motifs with dark or unusual colours. I chose to do the rose theme on an orange background. I used the bright orange Depend O2 536 from the Dark Beauty collection, a collection that I have sort of forgotten about, but that contains a lot of nice polishes. 536 was opaque in two coats and the application was good. It was sent to me as a press sample.
The roses are from the first plate in the fifth plate collection from ÜberChic Beauty and I stamped with a black stamping polish from Depend.

 

 

OPI Suzi Chases Portu-geese and Tile Art to Warm My Heart

Min första manikyr med lack från OPIs Lisbon-kollektion blev en stilren och enkel variant som jag blev riktigt nöjd med. Jag använde det vita krämlacket Suzi Chases Portu-geese som bas på alla fingrar utom ringfingrarna. Det är ett rent vitt lack, och alltså bra att ha som bas till nail art, men jag är personligen inte så förtjust i helvita manikyrer eftersom jag tycker det ser ut som tippex… Vita krämlack har ju ofta lite besvärlig formula, och det gällde även det här, även om det var långt ifrån det värsta jag har testat. Det täckte på tre lager och var lite knepigt att få jämnt, men jämnade ut sig rätt bra efter det tredje lagret.
Ringfingrarna målade jag med det mellanblåa krämlacket Tile Art to Warm Your Heart. Det täckte på två lager och hade den typiska, aningens segrinniga OPI-formulan som jag inte helt kommer överens med, men som jag vet att många gillar. Båda lacken är pressprover.
Jag gjorde dekoren genom att måla upp båda lacken på min silikonmatta. När de hade torkat någon timme så de var torra, men fortfarande lite sega, så klippte jag dem i remsor, som jag fäste på naglarna medan lacket under var torrt och sedan förseglade med överlack. (Jag fick förstås också städa lite med en pensel med aceton, förstås.) Det är en trevlig teknik eftersom man kan få så krispiga linjer och det är också förhållandevis enkelt att få till det. Det knepigaste är att lyckas klippa tillräckligt smala och raka remsor, men jag brukar helt enkelt klippa många fler än jag behöver så jag kan plocka ut de bästa.
Jag gillade verkligen den här manikyren! Jag lyckades faktiskt låta bli att mosa till den och ibland är det väldigt skönt att ha något som är sparsmakat och enkelt.

In English: My first manicure with polishes from the OPI Lisbon collection was a clean and simple version that I was quite happy with. I used the white creme Suzi Chases Portu-geese as a base on all fingers except the ring fingers. It is a pure white polish, so a good base for nail art, but I am personally not too fond of completely white manicures since I think it looks like white-out… White cremes often have a tricky formula and this was not really an exception, but it is by far not the worst I’ve tried. It covered in three coats and was a bit difficult to get even, but it did even out nicely after the third coat.
I polished the ring fingers with the medium blue creme Tile Art to Warm Your Heart. It was opaque in two coats and had the typical OPI formula that is a bit thick but still wants to find its way into my cuticles. I know many like it, but I don’t quite get along with it. Both polishes are press samples.
I did the nail art by painting the polishes on my silicone mat. After about an hour, when it was dry but still flexible, I peeled it off and cut it into strips, that I attached to the base colour while it was still tacky. I cleaned up the mess and then sealed it with top coat. It is a nice technique since you can get very crisp lines and it is relatively easy to get it right. The hardest part is to cut thin and straight strips, but I just cut a lot more than I need so I can pick out the best.
I really liked this manicure! I actually managed not to smoosh it and it can be very nice to wear something simple and clean once in a while!

20180131_092432

20180131_234511

 

SONY DSC

OPI Lisbon collection (spring/summer 2018)

I år är OPIs vår/sommarkollektion inspirerad av Lissabon och ska enligt pressmaterialet återspegla ”etnisk mångfald, stilsäkert mode, klassiskt till modernt”. Jag vet inte om jag kan riktigt se allt det i en nagellackskollektion, men det är en trevlig kollektion med en hygglig variation i färger och finishar. Det är ganska mycket rosa, vilket förstås inte är min grej, men det är nog uppskattat av många andra. Det finns också några fina skimmerlack och några härligt färgglada krämlack, som är mer min grej. Det jag tycker är lite trist är att det finns två väldigt snarlika rosa och två väldigt snarlika rödkoralliga lack i kollektionen, men på det stora gillar jag den ändå! Vad tycker ni?
Kollektionen kommer att släppas i februari och lacken kostar 165 kr/styck. Jag har fått dem som pressprover.

In English: This year’s spring/summer collection from OPI is inspired by Lisbon, and is, according to the press material reflecting ”ethnic diversity, stylish fashion, classic to modern”. I don’t know if I can read that much into a nail polish collection, but it is a nice collection with a fairly good variation in colours and finishes. There is quite a lot of pink, which of course isn’t my thing, but it is probably appreciated by many others. There are also some nice shimmers and a bunch of lovely bright cremes that I like a lot more. It is a bit boring to have two very similar pinks and two very similar coral-y reds in the same collection, but I still like it on the whole! What do you think?
The collection will be released in February and the polishes will cost 165 SEK each. They were sent to me as press samples.

Lisbon Wants Moor OPI: blekrosa krämlack / pale pink creme
Tagus in That Selfie!: ljusrosa krämlack / light pink creme
You’ve Got Nata On Me: aningens beigetonat rosa krämlack / slightly beige toned pink creme
No Turning Back From Pink Street: knalligt cerisefärgat krämlack / bright cerise creme

 

We Seafood and Eat It: rosatonat rött krämlack / pink toned red creme
A Red-vival City: koralligt krämlack / coral-y red creme
Now Museum, Now You Don’t: Orangetonat rött skimmerlack / orange toned red shimmer
Made It To the Seventh Hill!: roséguldigt skimmerlack / rose gold shimmer

 

 

Suzi Chases Portu-geese: vitt krämlack / white creme
Sun, Sea and Sand in My Pants: varmt gult krämlack / warm yellow creme
Closer Than You Might Belém: turkost krämlack / turquoise creme
Tile Art to Warm Your Heart: mellanblått krämlack /medium blue creme

Holika Holika Baby Silky Hand Mask Sheet

Mina händer har varit torra som fnöske på sistone så igår knäckte jag upp en handmask från Holika Holika för att försöka göra något åt saken. Jag har aldrig testat något sådant förut, men det är ungefär samma princip som en arkmask så det kändes lovande. Själva masken består av en plasthandske med ett tunt ark med essens innanför. Enligt instruktionerna ska man ha den i 15-20 minuter, men jag hade dem bra mycket längre än så för att suga ut så mycket göttighet som möjligt ur dem. Det är faktiskt så mycket essens i dem att jag hade dem i en timme eller så idag också, och det är fortfarande lite kvar.
Det här är en riktigt undergörare! Mina händer är så mycket mjukare och mer återfuktade och effekten höll faktiskt i sig hela dagen idag. Som en extra bonus så fungerar det lite som en exfoliering – efter att jag har haft masken på mig så har jag haft som korvar av gammal hud som jag har gnuggat av händerna. Det låter lite äckligt, men händerna kändes fantastiska efter att jag sköljt av dem. De var renare, slätare och mjukare. Det är som att all gammal torr hud har försvunnit och händerna är återfuktade på djupet.
Jag köpte masken från eBay för 20-30 kr, vilket definitivt är väl investerade pengar. (Ni kan t ex köpa den här.) Det blir nog fler köp!

In English: My hands have been bone dry lately, so yesterday I opened up a hand mask from Holika Holika to try to do something about it. I have never tried anything like it before, but it is the same principle as a sheet mask, which was promising. The mask consists of a plastic glove with an inner sheet drenched in essence. You should wear if for 15-20 minutes according to the instructions, but I wore it a lot longer to really maximize the moisturizing goodness. They actually contain so much essence that I wore them for about an hour today too, and there is still some left.
This is a real miracle worker! My hands are so much softer and moisturized and the effect lasted the whole day today. As an extra bonus you get something of an exfoliating effect – after I had worn the mask could rub of rolls of dirty old skin from my hands. It sounds kinda gross, but my hands really felt amazing after rinsing off the old skin. The were cleaner, smoother and softer. It is like all the old dry skin disappeared and my hands were thouroughly moisturized.
I bought the mask from eBay for about 20-30 SEK, which was well worth it. (You can for example get it from here.) I will definitely buy it again!

 

Untried A-Z Challenge: Emily de Molly Blackmail Milestone

Mitt B-lack i Lustrous Lacquers Untried A-Z Challenge får bli Blackmail Milestone från Emily de Molly. Det är ett lack som är väldigt mycket min stil. Härligt mörkt skogsgrönt och med grönt skimmer och olika stora duokromatiska glitter som skiftar mellan orange och grönt. Jättefint! Jag bar två lager och applikationen var bra, även om jag fick skaka flaskan då och då för att få med glittren.

In English: My B polish for the Lustrous Lacquer Untried A-Z Challenge is Blackmail Milestone from Emily de Molly. It is very much my style – a lovely dark forest green with green shimmer and different sized duochrome glitter that shifts between orange and green. Gorgeous!
I wore two coats and the application was good, but I had to shake the bottle occasionally to prevent the glitters from sinking to the bottom.