Ingen drake längre…

I natt dog Katla. Vi tyckte ju att hon hade blivit bättre, men tydligen klarade inte hennes kropp av mer. Hon var ju väldigt gammal, 16,5 år, och vi gissar att hennes organ helt enkelt gav upp.
Det var i alla fall en väldigt lugn död. Hon var lite orolig på kvällen när vi gick och la oss, och kavade runt en del på sin hylla, så pass att hon t o m dråsade av den och halkade en bit nerför sin ramp. Det i sig är inte så ovanligt, men tillräckligt för att jag tittade till henne när jag var uppe för att gå på toa i sextiden. Då hade hon gått ut ur terrariet och låg på golvet i vardagsrummet. Hon har aldrig någonsin gått ut ur terrariet på natten, men jag tror att hon ville gå till oss eftersom hon kände att hon inte hade långt kvar. Eftersom hon var kall så tog jag i alla fall upp henne och bar henne till sängen och la henne under mitt täcke mellan mig och min man. Hon makade sig till rätta, och vi somnade om tillsammans. På morgonen vaknade jag vid 9.30 och då var hon död. Hon låg under täcket, nära mellan mig och min man, med huvudet på min kudde. Det var en chock att vakna och hitta henne död. Vi trodde ju att hon var på bättringsvägen, men åldern tog väl ut sin rätt.
Vi är jätteledsna nu och fortfarande ganska chockade över att förlora henne så abrupt. Hon var en mycket speciell liten ödla med massor av personlighet, och det känns väldigt osannolikt att vi någonsin kommer att hitta en lika mysig och charmig ödlekompis. Det är en liten tröst att hon fick bli så gammal och att hon fick dö en så stillsam död, liggande i sängen (som ju var hennes favoritplats) mellan oss. Jag tror inte att hon hade ont eller mådde dåligt på något sätt, och jag hoppas att hon kände sig trygg och älskad. Men vi saknar henne enormt mycket…

Katla i badet

In English: Katla died last night. We thought she was getting better, but it seems that her body just gave up. She was very old, 16,5 years, and we guess that her organs stopped working.
It was a very peaceful death. She was a bit restless when we went to bed and moved around on her shelf, enough to make her fall off it and slip down her ramp a bit. That was actually not that unusual, but enough to make me check on her when I went up to go to the bathroom around 6am. I found her on the floor by her terrarium, and that was very strange. She had never left her terrarium at night before that, but I think that she felt that she didn’t have long and wanted to go to us. Since she was cold, I brought her back to bed and put her under my duvet between me and my husband. She made herself comfortable, and we both went back to sleep. When I woke up around 9.30 she was dead. She lay between me and my husband, close to us both, with her head on my pillow. It was a chock to wake up to find her dead. We thought she was getting better, but I guess her age finally caught up with her.
We are very sad now and still quite shocked to lose her so abruptly. She was a very special little lizard with lots of personality, and it feels unlikely that we will ever find another lizard friend that is as charming and sweet. It is a comfort that she became so old and that she got to die such a peaceful death, lying in our bed (which was her favourite place) between us. I don’t think she was in pain or suffered, and I hope she felt safe and loved. But we miss her so terribly…

Annonser

Posted on februari 11, 2018, in Katla and tagged . Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. Väldigt tråkigt att höra, måste vara närmast ofattbart att förlora en familjemedlem som varit med så länge. Liten tröst förhoppningsvis att hon var tillsammans med er när det skedde. ❤

    Gilla

  2. Å så sorgligt! Lilla fina Katla. Men hon hade iaf ett långt och lyckligt liv med er precis som du säger! Och det var nog mycket bättre för henne att det blev så här än att hon blev jättedålig och fick ett veterinärbesök som sista upplevelse… Kommer sakna henne på bloggen! Kram

    Gilla

    • Så roligt att höra av dig! Jag visste inte att du fortfarande läste min blogg.
      Ja, jag är väldigt glad över att vi slapp ta beslutet att avliva henne och åka till veterinären med all stress det innebar. Jag gjorde det med en av våra hundar för länge sedan och det var jättejobbigt. Det blev mycket bättre så här, och hon fick ett så fint slut som det går. Det är väldigt tungt nu, men vi fick i alla fall ha henne länge.
      Kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: