Vi börjar bli lite stammisar på Mälarens smådjursklinik vid det här laget. Jag behöver bara säga att jag är Katlas matte när jag ringer, så vet de vem jag är. Det kanske i o f s hjälper att Katla är den enda leguanen de har som patient också.

Jag skrev ju för ett tag sedan om att Katla hade varit aggressiv och dålig i magen, men sedan missade jag att skriva om uppföljningen. Katla fick först en kur antibiotika eftersom det visade sig att hon hade förhöjda halter av vita blodkroppar, men då vi kom tillbaka på återbesök efter några veckor var det inte bättre, och vår veterinär misstänkte att Katla hade fått en bukhinneinflammation. Hon har ju steriliserats två gånger eftersom äggstockarna växte tillbaka och har p g a det massor av clips (sådana man fäster ihop blodkärl med) i magen. På röntgen såg vi också att hon hade rätt mycket sten i magen. Hon får i sig grus ibland när hon är ute och luktar på allt möjligt med tungan. Inte så fiffigt. Vi diskuterade möjligheten att operera henne igen för att ta bort clipsen, som kan sitta och reta bukhinnan, men vi ville inte utsätta henne för det om det gick att undvika. Hon var ju ändå pigg i övrigt och verkade inte nämnvärt påverkad, utom möjligen lite småsur ibland. Hon blev istället ordinerad antiinflammatoriskt och paraffinolja. Oljan skulle hon få för att få fart på tarmsystemet och försöka få ut stenarna.

Det här verkade ta, i alla fall till en början. Katla blev go och glad igen, inte sur alls, och lite bättre i magen. Men för några dagar sedan blev hon lite grinig på morgonen igen, konstigt nog. Idag var det så dags för ytterligare ett återbesök.

Den här synen väntade mig när husse och Katla plockade upp mig utanför jobbet för att åka till veterinären:

Makalöst söt bilödla! Jag kan ju säga att hon fick en del blickar från förbipasserande.

Vanligtvis får Katla sitta i mitt knä när vi åker bil, men hon verkade verkligen gilla att åka själv i bakluckan så hon fick göra det på vägen dit.

Sedan blev det blodprovstagning och röntgen igen. Det uppskattades inte av Katla, som blev väldigt sur och spänd och såg ut att vara bra sugen på att bita matte i öronen (hon tuggade lite på handduken då hon inte kom åt att bita någon människa). Då blev det inlindning av ödlan i handduk och lite snällt småprat med henne i väntrummet tills hon hade lugnat ner sig lite.

Hon har fortfarande stenar i magen, men den typen av vita blodkroppar som hon hade och som var typiska för bukhinneinflammation är tack och lov borta, så hon verkar ha blivit av med den. Däremot hade hon fortfarande förhöjda värden av vita blodkroppar, fast den sorten som tyder på en vanlig infektion. Detta var lite förbryllande tills jag såg det här såret på hennes klo:

Vi har inte lagt märke till det tidigare, men det är troligt att det är det som har gjort henne lite smågrinig de senaste dagarna. Hennes klo ser svullen ut, så hon har nog ont av den. Så nu blir det mer antibiotika, både som tabletter och som salva, plus att vi ska fortsätta med det antiinflammatoriska och paraffinoljan. Återbesök om två veckor igen. Men det är ju för bedrövligt att hon ska gå och dra på sig en infektion precis när hon blir av med bukhinneinflammationen! Hon har ju dåligt med självbevarelsedrift och ägnar sig då och då åt att ramla ut från terrariet på ett ganska dödsföraktande sätt, så att hon gjort illa sig är inte så förvånande egentligen.

Jag misstänker för övrigt att Agria tycker att vi är en förlustaffär. Vi har verkligen kostat dem en massa pengar på alla veterinärbesök. Det är allt bra att ha försäkring! Nu ska vi bara hoppas att Katla blir helt frisk snart också! Hon har inte varit helt hundra på bra länge nu, och vi tycker lite synd om henne som måste stå ut med alla dessa veterinärbesök och vill ju förstås inte att hon ska ha ont.

På vägen hem utsåg hon nackstöden till leguanstolar. Hon såg extremt nöjd ut och var mycket dekorativ.

Jag ber förresten om ursäkt för de kassa bilderna. Jag hade inte med mig någon kamera, så jag fick fota med mobilen.