Det var länge sedan det var någon drake på Nageldraken, men härom dagen var Katla så himla söt och kelig så jag måste dela med mig lite. Bilderna blev sisådär, men man har inte riktigt tid att finlira när man fotar en liten leguan som inte direkt håller sina poser så länge man vill.

Första bilden var när vi precis kom hem och husse klappade henne. Hon njöt så oerhört och hon ser t o m ut som hon ler. Så himla söt…

Nästa bild var när jag lyfte upp henne ur badet för att bära hem henne till hyllan. Hon makade sig till rätta på min axel, la ner huvudet och somnade lite. Det var inte så lätt att fota eftersom jag var ensam hemma och fick fota i spegeln, så bilden är inte så bra (dessutom är jag med på den, första gången på bloggen, faktiskt), men det är som det är…

Jag tror vi är extremt lyckligt lottade som har en så snäll och kelig leguan!

Bara för att hon är så söt när hon badar…

Den här sommaren har passat Katla alldeles utmärkt! Hon är pigg som en mört och har orsakat stor förödelse i bokhyllan (som ju är en klätterställning för leguaner, det förstår ni väl?). När vi kom hem från Kina hade alla böckerna förflyttats till matbordet av svärmor för att skydda dem från den lilla drakens härjningar. F ö var draken ifråga också borta när vi kom hem. Här hade man saknat henne i mer än två veckor och såg fram emot att få gosa lite med henne, och så stod hon ingenstans att finna! Vi var supertrötta och jetlaggade, men det var bara att leta genom hela lägenheten och efter mycket om om men så fann jag henne sovandes på stolarna under matbordet! De har dynor och var tydligen trevligare att sova på än hennes hylla.

Idag var hon också mer än pigg och traskade runt hela lägenheten och klättrade på allt som gick att klättra på. Till slut klättrade hon upp i sängen och då lyfte jag lite på täcket så hon fick lägga sig tillrätta på sin favoritsovplats (och slutade härja – det är enda sättet att få henne att tagga ner). Så nu ligger hon så här sött och sover i min säng:

F ö kanske det är dags att påpeka (innan alla läsare rusar åstad och köper leguan) att Katla uppenbarligen är en osedvanligt tam och kelig leguan. Vår veterinär har varit lite förbluffad över hur snällt hon låter sig hanteras och hur tillgiven hon är. Många leguaner blir aldrig lika tama som hon, och det krävs mycket arbete för att socialisera dem. Vi tog över henne som vuxen från min sambos kusin, och de tog ut henne tre gånger om dagen när hon var liten fast hon protesterade och bets och inte alls uppskattade det då. Nu är hon ju en distingerad gammal dam på 10 år, så hon är lite lugnare nu. I en leguanbok jag har står det att man ska räkna med att det tar runt ett år att få en leguan tam. Vi har haft en otrolig tur som fått en så underbar liten ödla!

Leguaner är också ganska känsliga djur, som kräver rätt mat, rätt luftfuktighet och rätt temperatur för att må bra. Eftersom de är gjorda för att bo i regnskogen får de lätt hälsoproblem här uppe i norr. Det har varit ett antal veterinärbesök sedan vi tog över henne. (Tur att vi har henne försäkrad!) Hon har haft problem med att ömsa skinnet på svansen så hon blev tvungen att amputera svansspetsen och hon har två gånger fått opereras för att ta ut ägg som hon inte kunnat lägga. (Det är svårt att hitta en bra, fuktig sandbank i vår lägenhet. Vi försökte bygga en äggläggningslåda, men den struntade hon högaktningsfullt i.) Första gången steriliserades hon, men hon återbildade sina äggstockar under året som följde och fick ändå ägg som hon inte kunde lägga eftersom hon inte hade några äggledare kvar! Det är tydligen väldigt ovanligt, men enligt veterinären så är det ett tecken på att hon trivs hos oss – alltid något… Nu håller vi tummarna för att hon inte återbildar dem igen!

Det är också vanligt att leguaner får problem med kalkbrist om man inte ger dem tillskott i kosten och UV-ljus, och om man ger dem animaliskt protein kan de få njursvikt och dö. Så vill man ha en ödla som husdjur kan jag inte riktigt rekommendera leguan egentligen. Skäggagamer är mycket bättre husdjur. De är lugnare och tamare från början och vill ha torr hetta vilket fungerar mycket bättre här i norr. Jag har klappat några i djuraffärer, och  de är ena riktiga små raringar som gärna blir hanterade av främmande människor! Dessutom blir de bara runt en halvmeter långa och inte 1-2 meter, som en fullvuxen leguan kan bli. (Katla är ganska liten.)

Katla var så makalöst söt igår. När jag kom hem klättrade hon runt på sin tomma badbalja eftersom hon var missnöjd med att bara ha fått ett kort bad av husse innan han stack hemifrån. Så jag tappade upp ett nytt bad, som hon skvalpade runt i en timme ungefär tills vattnet var kallt och jag förflyttade henne till hennes hylla. Där låg hon bara några minuter innan hon klättrade ner och gick och begärde ett nytt bad av sin alldeles för väluppfostrade matte som gjorde som hon ville och tappade upp ett nytt. Återigen skvalpade en nöjd ödla runt i någon timme innan jag tog ut henne. Återigen låg hon inte kvar på hyllan, utan traskade ut pronto och ville bada mer. Nu stod jag på mig och lät dörren till badrummet vara stängd. Den missnöjda ödlan suckade nästan synligt och gick därefter in i sovrummet, klättrade upp i sängen och kröp in under mitt täcke och somnade. Så vad gör man. Vansinnigt söt liten ödla som ligger inbakad under ens täcke och ser fridfull ut – det var bara att maka lite på henne och dela täcke med henne i natt. Hon sover väldigt stillsamt, så det är rätt mysigt.

Jag fotade henne inte imorse, men jag bifogar några gamla bilder för att illustrera hur mycket hon gillar både mitt duntäcke och sin badbalja.