Jag fick precis ett samtal från vår veterinär, och lilla Katla har en infektion. Det blir antibiotika i tre veckor och sedan återbesök. Inga parasiter var det i alla fall. Tur att vi åkte in och kollade upp henne! Hon är ju en ganska gammal ödla, så det är ju bra att hon kan få lite hjälp att bli frisk.

Hennes njurvärden var i alla fall bra, det är skönt att höra. Det är ganska vanligt att leguaner får problem med njurarna, och hennes värden var inte så bra efter förra operationen, men nu har hon tydligen hämtat sig.

Idag var vi iväg med Katla till veterinären. Det har inte varit något allvarligt fel på henne, men hon har varit lös i magen till och från i några månader och det var länge sedan vi var där, så det kändes som en bra ide att få en allmän hälsokontroll. Katla gillar *inte* att vara där. Hon blev ju steriliserad i två omgångar för ett par år sedan (hennes äggstockar återbildades så vi fick göra om steriliseringen efter ett år), och hon känner igen sig. Så fort vi kom in i undersökningsrummet blev hon alldeles stel, blåste upp haklappen och tappade färgen på huvudet så hon blev alldeles gråvit (det händer när hon är stressad). Men hon var så snäll! Stel som en pinne och inte glad alls, men hon gjorde inget! Hon ville inte alls ställas ner på undersökningsbordet utan försökte fly till husse istället. Dessutom känner hon ju igen vår veterinär, som inte är någon favoritperson direkt. Men hon försökte inte bitas eller något sånt utan lät sig undersökas. Hon var inte förtjust i att behöva ge blodprov och sprattlade en del (och väste lite när det stack till), men hon var jätteduktig. Och när allt var klart och vi satt i väntrummet och väntade på att direktreglera kostnaden mot försäkringsbolaget så var det ganska roligt att vara ute och röra på sig lite ändå. Då satt hon på husses axel och såg rätt nöjd ut:

…Fast lite på sin vakt var hon allt…

Vår veterinär heter Marianne Tornvall och jobbar på Mälarens Smådjursklinik. Hon är jätteduktig och trevlig och kan väldigt mycket om leguaner. Det finns inte så många reptilveterinärer i landet, men eftersom de flesta veterinärer inte får lära sig så mycket om reptiler under utbildningen så är det värt att leta upp en specialist.  Vi har turen att ändå inte ha så långt till veterinären, det tar ca 25 min med bil att köra dit från Uppsala, vilket får betraktas som helt ok. (Det är lite konstigt, men det finns faktiskt ingen reptilspecialist på Ultuna, eller fanns inte för några år sedan i alla fall.) Innan Marianne flyttade dit jobbade hon i Roslagstull, vilket var betydligt längre och bökigare att ta sig till. Nu slipper vi ju bilköer! Dessutom är det en väldigt fräsch och fin klinik och vi har fått ett jättebra bemötande där varje gång vi varit där. (Så lite gratisreklam har de absolut förtjänat!)

Katla och husse på väg hem.

När man är Katla finns det i alla fall en stor fördel med att åka till veterinären – man får åka bil, vilket hon verkligen gillar! Hon brukar hänga på dörren eller ligga i vindrutan och titta ut och blir väldigt pigg!

Iakttar den stiliga leguanen i backspegeln.

Och så till slut en liten predikan: har ni djur så måste ni ha dem försäkrade! Vi har tjänat in kostnaderna för Katlas försäkring många gånger om. Nu är det i o f s väldigt billigt att försäkra en leguan, vi betalar runt 600 kr/år på Agria, men man tjänar in det fort! Besöket idag med undersökning, avföringsprov och blodprov skulle ha kostat drygt 2000 kr om vi varit oförsäkrade, nu räckte det med att vi betalade hälften, vilket inkluderade självrisken. När vi opererade henne tror jag hela kalaset gick på runt 12 000 kr, varav försäkringsbolaget betalade 3/4. Det är så värt det! Man vill ju verkligen inte behöva avstå från att behandla sitt husdjur av ekonomiska skäl.

Jag skriver igen när vi har fått provresultaten, men det är förmodligen inget allvarligt. Hon kanske har lite för mycket parasiter och behöver avmaskas eller så. Hon är ju lika pigg som vanligt (eller lika slö, kanske…), så hon verkar inte direkt sjuk.

We took Katla to the vet today. She is probably not seriously ill, but her stomach has not been that good lately and it was a long time since she got a general checkup, so we thought it couldn’t hurt. She does *not* like being there, though! She recognizes the examining room and got very stressed jus by being there, but she was really good and allowed herself to be examined. And afterwards, when she got to sit on her master’s shoulder and check out the waiting room, she was quite satisfied. But the best part was that she got to go by car, which she really likes! She looks out the windows, climbs around and gets very active!

Nu när jag till slut har fixat en YouTube-kanal för Nageldraken (det var ju inte alls besvärligt, så jag förstår inte varför jag drog mig så för det), så kan jag ju lägga ut små filmer på Katla också. De är filmade med min eller makens kompaktkameror (i det här fallet makens, som är marginellt bättre än min), så kvaliten är ganska skräpig. Någon gång kanske vi köper en riktig videokamera, men det är inte prioriterat just nu.

Här är i alla fall en liten film från när vi var ute med Katla en varm dag i maj. Hon ville klättra i tallar. Det ville inte vi, eftersom hon knappast skulle komma ner frivilligt. Hon är rackarns bra på att klättra, däremot…

This is a short film from when we had Katla outside on a sunny day in May. She wants to climb the pine trees (and is really good at it), but we won’t let her since she probably wouldn’t come down voluntarily…

Idag är Katla en mycket trött leguan. Så trött att hon inte ens orkar äta, utan somnade med huvudet i maten istället. På bilden hade hon vaknat till lite, jag missade tyvärr att fota henne när hon sov.

Anledningen till att hon är grå på huvudet är att hon snart ska till att ömsa skinn där. Hon ömsar faktiskt huvudet betydligt oftare än resten av kroppen – det kanske beror på att hon är så intelligent! 😉

Katla is a very sleepy iguana today. So sleepy she fell asleep in her food instead of eating it. I missed taking a picture when she actually slept, she had woken up a bit when I realized I should photograph her.

The reason her head is grey is that she is about to shed her skin there. For some reason she sheds the skin on her head much more often than she sheds the skin on the rest of her body. Maybe because she’s so intelligent! 😉

Idag fick Katla följa med på promenad. Det var ju faktiskt fint väder och vi tyckte att det var lika bra att passa på. Man vet ju inte hur många fler dagar det blir i år som är tillräckligt varma för att ta med henne ut.

Först en bild på henne när hon hittat en solstrimma hemma och satt och njöt av värmen:

Vi hade ett ärende till min mamma, som bor ca 20-25 min promenad bort, så Katla fick följa med. Hon går ju inte så fort, eller för den delen åt det hållet vi ska, så vi bar henne större delen av vägen – men lite avbrott då hon blev lite egensinnig och absolut ville ner.  Enklaste sättet att kontrollera henne är att svepa in henne i en handduk (hon är ju lite vass här och var), och hon tycker oftast att det är rätt mysigt. Hon t o m somnade på mig ett tag när jag bar henne i handduken.

Väl framme hos mamma upptäckte hon den utmärkta spaljen runt mammas uteplats. Den var mycket klättervänlig och hon såg extremt kaxig ut där hon satt högst uppe på den. Leguaner tycker det är rätt viktigt det där med att vara högst – är man högst upp är man också högst i rang – så hon blir väldigt nöjd när hon får sitta högt upp.

Och så kan man ju också fundera på om man kanske ändå kan komma upp i björken från spaljen…

När vi var hos mamma kom jag också på att mamma hade en kattsele som hon inte använder och som eventuellt skulle kunna passa Katla. Normalt avråder man från att använda sele på leguaner eftersom de kan göra illa ryggtaggarna, men den här är hel över ryggen så man kan vika taggarna åt sidan under den. Det gick faktiskt rätt bra och hon verkade acceptera den. Helt nöjd var hon väl inte, så vi kommer nog inte använda den så mycket, men det gör att vi faktiskt skulle kunna låta henne simma i en sjö någon gång utan att vara oroliga för att hon ska försvinna.

Man kunde nästan få henne att gå åt samma håll som oss i sele. Nästan. Tills hon inte ville längre… 🙂

Efter alla äventyr var det en ganska trött leguan som vi bar hem. Hon gosade en del med husse och sedan somnade hon hos mig igen. Så söt… 🙂

We took Katla on a walk today. It was actually quite warm and sunny after a cold week, so it was just as well to take her out when we had the chance. We had an errand with my mother, who lives 20-25 min walk away, so we brought her along. She rarely agrees with us on what way to go, though, so we carried her most of the way. It’s easier to carry her in a towel since she sometimes decides that she really wants to walk on her own, and you can get a little scratched during the struggle. She mostly likes being carried in the towel, though, and she actually fell asleep on me part of the way.

At my mother’s she discovered that the fence arount my mother’s patio was terrific for climbing. She really enjoys being high up and looked very cocky up there. (She also considered if she could continue up into the neighbouring tree, but fortunately it was too far away.)

I realised when we were there that my mother had a cat harness that she didn’t use, that might fit Katla. We always let her walk on her own, but sometimes it would be good to be able to control her a little bit better. We would also like to let her swim in a lake sometime (she loves bathing). Using harnesses on iguanas are generally discouraged since it might hurt the spikes, but with this we could just fold down the spikes under it. She did not seem to mind it that much actually, so we might use it again sometime.

After all the adventures we had a very sleepy iguana with us home, so she cuddled a little bit with her master and then fell asleep on me again while walking home…

Det var länge sedan jag skrev något om Katla, min söta lilla gröna leguan. Det har en enkel förklaring – hon har inte gjort så mycket. 🙂 Hon är inne i en period just nu när hon tillbringar så mycket tid hon bara kan med att sova i vår säng. Ofta när vi kommer hem från jobbet ser det ut så här:

Lyfter man på kudden ligger det en mycket platt och mycket nöjd liten drake där.

Observera hur taggarna har lagt sig åt sidan av tyngden från kudden. Hon föredrar oftast att ligga under någon av våra tunga tempurkuddar och då blir hon lite tillplattad. Ibland föredrar hon dock att knöla in sig under våra duntäcken. Igår när vi kom hem stack det bara fram en liten ödlenos under berget med täcken (Ja, vi brukar slarva med att bädda på morgonen… :-)) Så här söt var hon:

När jag tog upp henne ur sängen på kvällen för att lägga tillbaka henne i terrariet var hon väldigt sömnig och gosig och somnade på min mage under en filt istället. Och vid nästa försök att lägga henne i terrariet (när jag skulle gå och lägga mig) var hon inte alls med på noterna och klättrade upp på mitt huvud istället för att lägga sig på sin hylla. Så jag veknade och lät henne sova i sängen med mig. Hon ligger oftast raklång längs med mitt ben under täcket, ibland med huvudet på min ankel, och är ganska sval och trevlig att ha i sängen. Hon är ju växelvarm så hon uppskattar min värme och jag uppskattar att hon stjäl lite av den så jag inte blir för varm (särskilt nu på sommaren).

Hon är en ganska sävlig typ vanligtvis, men så börjar hon ju bli lite till åren också. Hon är förmodligen runt 10 år gammal. Inte för att jag vet exakt hur gamla leguaner kan bli, uppgifterna varierar mellan max 10 och max 20, och den äldsta jag hört talas om blev 29, men hon har hur som helst uppnått en respektabel ålder. Hon verkar dock må prima, så vi hoppas att hon ska få vara med oss länge till. (Om någon vill veta mer om leguaner har jag skrivit en del om det här. Det finns också många bra sidor på nätet man kan läsa på, t ex Melissa Kaplans. Tilläggas bör att Katla verkar vara osedvanligt snäll och vi hade tur att få ta över en färdigtämjd och mycket social leguan. Alla är inte så goa som hon…)

Vi har försökt aktivera henne lite genom att ta ut henne på vår innegård några gånger i sommar. Det gillar hon skarpt och dessutom är det nyttigt för henne att få lite riktigt solljus på sig. Så här stilig är hon då:

Visst syns det att hon tycker att hon äger innegården?

Man får vara på sin vakt så hon inte klättrar upp i träd bara. Det brukar gå bra att hänga med på däremot eftersom hon funderar noga på saken innan hon kastar sig upp i träden. Då lägger hon huvudet på sned och ser lite pillemarisk ut.

Det som är roligast med att ta ut henne är att hon blir så alert och verkligen ser ut som en liten drake. Hon får liksom en annan skärpa i blicken.

I haven’t written about my darling green iguana in a while. Actually, she is part of the name of the blog (”nageldraken” means ”nail dragon” in Swedish), but lately she has spent most of her time sleeping in our bed, so there has not been that much to write about. She usually prefers to sleep squashed underneath our heavy pillows with only the tail sticking out, but yesterday she slept under our down covers with only the nose outside. She is getting a little old (10 years), so I guess she needs a lot of rest. Or maybe she’s just lazy and likes our bed… 🙂

We have however taken her out a couple of times now during the summer. It is very good for her to get some real sunlight, and she really likes it. We just have to watch so she doesn’t climb any trees. That is usually quite easy though since she leans her head to the side and thinks about it for a good long while before she jumps up onto the tree.

If anyone wants to learn more about iguanas there are a lot of good sites and books, but I recommend Melissa Kaplans Green Iguana Care Collection. Iguanas are not easy pets, they are quite sensitive and can get very ill and die if they are not properly fed and are kept in the right environment. They also need to be socialized from a young age or they can get very aggressive and potentially dangerous. We were lucky to get Katla when she was an adult. Her previous owners had done a very good job socializing her and she is an exceptionally nice and even cuddly little dragon. She even sleeps with us sometimes, laying along my legs under the covers.

Idag inköptes lite kruksallad för att glädja den lilla draken. Vi petade ner dem i hennes lilla vattenfall (som plaskar så mycket att det oftast är avstängt) och satte dit henne. Det var mycket uppskattat. Hon glufsade i sig de yttersta bitarna av de flesta bladen, och när hon var mätt satte hon sig istället i salladen. Och grävde lite i reptilbarken bredvid så salladen blev lite barkig och mysig. 🙂 Men det var roligt att se henne glufsa!

Katlas senaste påhitt är att hon inte tycker att hon ska hålla sig i sitt terrarium på dagarna. Vi har hennes terrarium öppet hela tiden (hon blir sur om man stänger in henne) så hon kan traska runt i lägenheten som hon vill. På sistone har hon gett sig ut på upptäcksfärd under dagarna så vi har hittat henne sovandes lite här och var när vi kommit hem på dagarna. Oftast på mjuka, mysiga ställen som på stolsdynorna under köksbordet eller i vår säng, men ibland på mindre mysiga ställen som bakom tvättmaskinen. I tisdags när jag kom hem låg hon och sov under husses kudde:

Det stack bara fram lite svans…

Så här nöjd är hon när hon får sova i sängen. (Jag ville inte störa henne med blixten, så bilden är rätt suddig.)

Och i onsdags sov hon istället på min kudde:

Visst är hon söt!!!