Nageldraken

På bloggträffen i tisdags lyckades jag tigga mig till ett ex av kromlacket Push and Shove, som kom med Gwen Stefanikollektionen nu i dagarna. Det fanns inte så det räckte till alla, men jag drabbades av akut habegär och utsatte Ulrika på Goodpr för mina värsta hundögon så jag fick ett ex! (Ok, det var inte riktigt så svårt, kanske…)

Kromlack har jag sedan tidigare (t ex China Glaze Millennium), men det här är lite i en klass för sig. Det är verkligen enormt blankt, riktigt läckert! Jag vill ha ett i guld också, varför görs det inga kromlack i guld?

Konsistensen är lite småtjock, men om man bara lackar med tunna lager sköter det sig fint. Man får inte fippla för mycket utan ska måla utan att tveka, annars blir det ojämnt och knöligt och drar med sig lagren under. Det är också väldigt oförlåtande, alla ojämnheter man har på naglarna syns igenom. Om man inte har perfekta naglar så rekommenderar jag att man buffrar dem lite lätt innan man lägger på det här. Om man låter bli (som jag gjorde första gången jag bar det) och dessutom har lite skivade tippar (som jag har) så syns det väldigt väl… Jag hade tre lager första gången jag bar det för att jag hoppades att det skulle täcka över mina skivade tippar, men det hjälpte inte. Andra gången (när jag hade buffrat naglarna innan) så räckte det väl med två lager.

Det säljs i ett duopack med underlacket Lay Down That Base, som enligt OPI reagerar på något sätt med lacket så det blir sådär jätteblankt. Det måste jag ju förstås testa någon gång och prova att lacka utan det! Jag är lite tveksam, faktiskt. I fall det var så avgörande skulle väl knappast det tredje lagret ha blivit så blankt, underlacket kan väl inte tränga igenom hur mycket lack som helst? Däremot kan det nog göra lite för hållbarheten, kan jag tänka mig. Det är tydligen också väldigt viktigt att Lay Down That Base får torka helt innan man lägger på Push and Shove eftersom hela rasket kan krackelera om man är för otålig.

Det torkar väldigt fort, vilket är särskilt trevligt eftersom det inte håller särskilt bra (vilket i o f s är typiskt för kromlack). OPI marknadsför det som att man ska ha det för en kväll och det ligger något i det… Jag gjorde en liten jämförelse med ett annat kromlack jag har, Layla Black as Ebony (jag glömde bort att jag ägde Millennium också så det kom inte med i jämförelsen…) för att jämföra hållbarheten. Push and Shove är det silvriga och Black as Ebony är det svarta. Här hade jag inte buffrat naglarna innan, och ni ser att allt syns igenom lacket.

På en av bilderna hade inte min blixt riktigt vaknat, så den blev rätt mörk, men där tycker jag att man kan se hur mycket lacket ändå blänker även i svagt ljus.

Efter ett dygn såg det ut så här. Black as Ebony håller inget vidare (vilket jag redan visste) och det har gått hyggligt stora flisor i det, men även Push and Shove var märkbart slitet. Jag hade först tänkt att låta det sitta kvar längre för att se hur det håller i längden, men jag stod inte ut och tog bort det för att lacka om med bara Push and Shove eftersom jag inte var less på det än och ville se hur det såg ut som en hel manikyr.

Push and Shove, nymålat på buffrade naglar så det kommer till sin rätt. Så otroligt tjusigt!

Men det var ju det där med hållbarheten… Efter ett dygn såg det ut så här, så då fick det ryka. Då hade jag i o f s varit och tränat och tagit en lång dusch efteråt, så det var en del slitage, men ändå. Självklart spelar det in att man inte ska ha överlack på de här lacken. Jag har testat någon gång med ett annat kromlack, och det förtar en del av glansen. Men eftersom det torkar så fort och går väldigt snabbt att ta bort så tycker jag att det kan vara ok att bara ha det ett dygn. Det är ju så fint!

En annan aspekt av det är att det inte skyddar naglarna som ett vanligt lack, så mina naglar har skivat sig och gått av så det stod härliga till de senaste dagarna. Nu är det kortkort som gäller. Men det känns ok, faktiskt lite bekvämt också. Omväxling förnöjer…